Krönika: Konsten att hantera sin besvikelse

En av de grundläggande förutsättningarna för att leva ett normalt liv är naturligtvis att kunna hantera besvikelser. Jag är övertygad om att jag delar den upplevelsen med de allra flesta människor. Besvikelser har också funnits med från början av livet.

Tidiga minnesbilder av plågsamma besvikelser kan alla dela med sig av. Man fick fel julklapp: istället för den önskade leksaken fick man en, som man upplevde det, onödig nyttosak; ett par tofflor eller strumpor. Plötsligt blev man utsatt för en skolkamrats … Läs mer

Krönika: Ondskans återkomst

Jag har aldrig i mitt liv träffat en ond människa. Någon som fötts med ett genetiskt arv av ondska. Där lusten att döda och plåga legat inbäddat i ett unikt DNA. På samma sätt som människor kan födas med fräknar, rött hår eller förmåga att springa ovanligt fort. Däremot har jag träffat människor som har begått onda handlingar. Ohyggligheter som jag bara med den största olust förmår mig att skriva om.

Jag har till exempel mött barnsoldater i Afrika som dödat … Läs mer

Krönika: En stor, hotande fara

Jag har vissa vanor jag aldrig bryter. En av dom viktigaste är att jag vid minst två tillfällen per år besöker ett högstadium.  Jag gör det av två skäl: jag vill veta hur dessa unga människor tänker. I vad skiljer vi oss åt, både i nuet och i ett åldersperspektiv. Vad tänkte jag för 45 år sen? Skiljer det sig i grunden särskilt mycket från vad som tänks idag? Samtidigt vill jag veta om mina tankar och berättelser förmår fånga … Läs mer

Krönika: Charles Dickens i Maputo

För 200 år sen föddes Charles Dickens. Han tillhör världslitteraturen och är spridd överallt där böcker läses. Dessutom finns han idag också som filmer och teveserier, eller teaterföreställningar. Titlar som ”David Copperfield” eller ”Oliver Twist” känner alla till.

Men Charles Dickens böcker är inga historiska bokrester som lyckats överleva av nån egendomlig slump. Hans böcker lever eftersom dom talar till oss idag, om vår egen värld. Häromsist lät jag en god vän läsa ”Oliver Twist” i Moçambique. Han hade aldrig läst … Läs mer

Krönika: Slaveriets elände

Om jag idag på en gata i Göteborg ställde följande fråga till de människor jag tillfälligtvis mötte:  – Vet du vem Thomas Clarkson var? så är jag övertygad om att ingen skulle veta. Jag tror inte heller att ett riktigt svar skulle vara givet om jag riktade frågan till läsarna av denna tidning. Thomas Clarkson kunde lika gärna vara en fotbollsspelare i England eller en gangster i Chicago.

Låt mig alltså berätta om denne fascinerande men helt igenom bortglömde person. En … Läs mer

Krönika: Sanning och lögn

De flesta människor bär på tidiga barndomsminnen som handlar om när man har sagt sina första osanningar. Man har inte snattat pengar, man har skolkat från skolan trots att man påstår motsatsen. Dessa tidiga lögner omges ofta i minnet av en särskild sorts skräckblandad förtjusning: lögnen har gått hem. Man blir trodd trots att man ljugit. Lögnen har visat sin makt.

Människan är det enda djuret på vår planet som ljuger. En katt kan inte lura en annan katt med en … Läs mer

Krönika: Kamp mot analfabetism – kamp för mänsklig värdighet

För en del år sen träffade jag nästan dagligen en grupp gatubarn som höll till i centrala Maputo, Moçambiques huvudstad. De levde på att dirigera bilar till parkeringsplatser, att vakta bilar, något som jag tror är ett universellt redskap för gatans barn att skaffa inkomster.

Dom här pojkarna hade inga skäl att lita på vuxna människor. De hade blivit grymt bedragna av vuxenvärlden, genom krig, hemlöshet, fattigdom, tvingade ut i den misär det alltid innebär att leva på en gata.

Men efter … Läs mer

Krönika: Varför hjälper Afrika inte sina egna?

Just nu fylls svenska tidningar med bilder av politiker, som håller ett tomt matfat framför bröstet och säger att dom skänker sin lunch till de som svälter vid Afrikas Horn. Det är Diakonia som ligger bakom denna kampanj, och absolut inget fel i det. Vem vill inte hjälpa till?

Vad innebär det att svälta? Ingen har sagt det bättre än Sidas tidigare chef Bo Göransson, när han beskrev det som ”påtvingat självmord”. Det vill säga, att den svältandes kropp börjar tugga … Läs mer